emsg

Snart är det ett helt år sedan värsta dagen i mitt liv slog in. Det började med att jag vakna, inte en helt vanlig morgon då eftersom min första ponny, som jag haft & ägt i 4år skulle flytta. Jag var för stor, så hon skulle säljas, dom kom och hämta henne på morgonen då jag sedan skulle fixa mig för luciakröning, vi lastade beautie, dom for iväg, några tårar föll och jag gick in, vi märkte att klockan inte var så mycket, så vi tänkte: jamen va roligt, vi hinner åka och hämta det nya sällskapet till våran andra häst innan vi far, vi tog transporten och for iväg, kom hem ett litet tag senare med den fina sällskapshästen Ida! Vi tyckte det va bra att dom fick lära känna varandra så vi tänkte hä ut dom i hagen tillsammans i en halv timme, men den halv timmen räckte för att hela våran värld skulle snurras om flera varv, vi hann bara gå ifrån hagen och de dröjde några minuter tills våran häst, tyke började tokgnägga, verkligen skrek. Vi sprang dit & vi såg bara våran häst, inte Ida, vi kolla runt och tillslut såg vi hon, hon hade slete sig, gått ut på isen & där låg hon i en vak, huvudet guppade upp och ner i det iskalla vattnet och paniken stek fort i hela kroppen, och de räckte inte med det, vi hade ingen täckning, masten hade ramlat. Vi kunde inte Ringa någon, där stod vi, utan täckning, en häst som höll på drunkna och paniken och tårarna som bara ville ut. Pappa tog bilen for runt i hela byn om hjälp, jag tog telefon och ringde 112 & mamma var helt chockad. Jag fick upprepa flera flera gånger för dom på larmcentralen om vart vi va, tillslut visste dom och dom skulle komma, det börja med att dom hade kört fel så de tog längre tid, sen när dom väl kom hit så de första en av männen sa var "Nämen vi har vel inte utrustning för att rädda den här hästen" paniken hos oss steg ennu mer fast tillslut sa en tjej som jobba där, (och även hon hade häst) jag går ut och försöker, hon tog med sig en sele & ett rep som var på gränsen att hålla för den stackars hästen, men de va ju värt ett försök. Vi hämta våran traktor och band fast repet i den, alla vi drog, traktorn med. Och tillslut i SISTA sekund då hästen började ge upp och sjuka mer och mer så räddades hon upp ur vaken. Vi slängde på massa täcken och ringde vet, som såklart kom direkt. Hästen var genomfrusen men mådde bra & nu idag så mår hon jätte bra. Vi hade verkligen tur i oturen den dagen, men jag kan verkligen säga, det var även den värsta dagen i mitt liv.